Radikal transparens
Text: Judith Wolst
Klimatkrisen blir allt mer påtaglig och människor i form av medborgare och konsumenter ställer allt tydligare krav på verklig ACTION. Vi kräver att att politiker visar på handling och inte bara pratar. Och att företag faktiskt agerar för att verkställa sina löften om framtida klimatneutralitet. Till vår hjälp har vi nu radikal transparens, som tack vare ögon i rymden kommer att göra det allt svårare för en massa olika typer av aktörer att ducka för ansvar. Varje dag och minut samlas nämligen en massa global data om planeten in från satelliter som svävar runt jorden.
Med hjälp av satellitdata och andra mätsystem på jorden kan vi följa hur glaciärer smälter och hur golfströmmen försvagas. Vi kan få detaljerad information om bränder och översvämningar, så att vi kan agera snabbare. Vi kan få hjälp att identifiera illegala saker såsom miljöbrott eller otillåten skogsskövling. Vi kan övervaka känsliga naturområden. Och vi kan kartlägga sådant som tidigare varit osynligt – utsläpp av växthusgaser som koldioxid och metan.
Tidigare har information om utsläpp byggt på självrapportering och dessa siffror har varken varit helt tillförlitliga eller heltäckande. Dessutom har datan ofta blivit tillgänglig först med flera års fördröjning. Sätten att rapportera utsläpp har skilt sig mellan länder och för olika delar av världen. För vissa länder har den varit mer bristfällig än för andra.
Med hjälp av satellitdata, information från mark- och havsbaserade mätsystem och AI kan vi numera även kartlägga växthusgaser. Climate TRACE är ett exempel på en global aktör som jobbar för att i detalj offentliggöra världens alla utsläpp och det är just denna organisation som använder begreppet ”Radikal Transparens”. Videon här under förklarar mer hur de jobbar.
Även NASA jobbar på liknande sätt med att mäta koldioxid i atmosfären i vad de kallar OCO-2 Project. NASA kartlägger även växthusgasen metan som står för ungefär 25 procent av klimatförändringarna. Mycket av den metangas som släpps ut i atmosfären idag gör det genom gasläckor – vissa av dessa är företag medvetna om (men de låter dem ändå ske), andra är vi förmodligen ovetandes om. Likt koldioxid är metangasen osynlig och omöjlig att se för blotta ögat. I slutet av 2022 identifierade NASA 50 stycken vad de kallar “superutsläppare” (super emitters), belägna i Centralasien, Mellanöstern Och USA. Den Europeiska rymdorganisationen ESA (European Space Agency) gjorde en liknande studie där de i sin analys kom fram till att 50 procent av de största utsläpparna av metan kommer från regioner med stor urvinning av olja, gas, mineraler och andra tyngre industrier.
Det är inte bara rymdorganisationer som har börjat kartlägga de osynliga gaserna – även FN har gjort det, i syfte att stötta policy- och branschförändringar. FNs satellitbaserade system för att identifiera metangas kallas för Methane Alert and Response System, förkortat MARS. Systemet kommer att användas för att identifiera stora metanläckor, varefter man kommer att meddela regeringar och företag om utsläppen, antingen direkt eller via partners, så att dessa sedan kan vidta åtgärder. Läs mer här.
Mot 2030 🔮
Det vi nu ser hända är att information om utsläpp allt mer öppnas upp och blir tillgänglig, inte bara för forskare och beslutsfattare, utan för oss alla. En kraft som gör att det kommer bli betydligt svårare för både företag och länder att ducka och strunta i att leva upp till sina mål och löften. Garderobsdörrarna öppnas och skeletten blir synliga.
Radikal transparens kommer med stor sannolikhet att sätta ökad press på dem som släpper ut, och förhoppningsvis gynna dem som på allvar ställer om. Och i nästa steg uppmuntra och belöna aktörer att höja sina klimatambitioner, då verklig ACTION nu alltmer går att belöna. Och det motsatta går att bestraffa.
🚀 Vill du läsa en längre text om radikal transparens gör du det här: judithwolst.se/radikal-transparens